Innan sommaren hade jag för vana att jogga några gånger i veckan. Rundan var runt Årstaviken och hem, blev väl strax under en mil varje gång. Försökte hålla så att det blev två gånger i veckan. Ibland blev det en gång i veckan och någon vecka tre gånger. Detta fungerade väldigt bra och jag märkte att både jag och min stackars kropp mådde bra av det. Jag har väl aldrig varit särskilt “fit” men tanken på att bli “fit” såddes. :-)
Detta fungerade så klart fram till semestern i juni. Då åkte jag och M till Kreta och slappade i en vecka. Sedan kom vi hem, jag fortsatte att slappa ett tag med joggadet och jobbade som vanligt innan jag skulle på semester igen (Min semester var 1+3 veckor. 1 vecka i juni och 3 i slutet av juli, början av augusti.). Sista veckan innan andra delen av semestern gav jag mig ut och sprang igen, “- Inget mer degandes!” tänkte jag… Efter ca 50 minuter på rundan så började jag få riktigt ont i knät. Var egentligen bara 10 minuter hem om jag fortsatte springa, vilket jag gjorde, men det funkade inte alls särskilt länge så jag promenderade resten av vägen hem. Kraften i knät var som bortblåst. Dagen efter kunde jag inte gå i trappor eller i uppför- och nedförsbackar. Detta höll i sig i ca en vecka och sedan kunde jag gå (någorlunda) normalt i trappor. Vilade i ca 3 veckor efter den rundan, ville ge knät en ordentlig chans att vila upp sig.
Dags för test nr 2. Ca 3-4 veckor efter den första rundan med det onda knät gav jag mig ut på en testrunda för att se om knät skulle hålla. Efter va 10 minuter var jag tvungen att vända hemmåt gåendes så knät inte alls höll. Nu har jag vilat i ca 3 veckor. Känner mig osäker på om jag ska ge det ett test till. Har istället börjat cykla till jobbet (igår var första gången) och det kändes riktigt bra. Skönt att slänga in motionen i de dagliga rutinerna då jag tycker att träningen annars tar för mycket tid av min fritid. Får se om cyklingen håller i sig!
För några år sedan såg jag en dokumentär om Staxs europa turne där bland annat Otis Redding, Sam & Dave och Booker T & the MGs uppträdde. Dokumentären sådde ett intresse för soulmusiken hos mig och då främst för Otis Redding. Har det mesta som han har gjort liggandes på iPoden.
I helgen sände SVT ett avsnitt av serien Soul Deep av BBC om just soulmusiken. Kan inte riktigt minnas om det var denna dokumentär som jag tidigare hade sett. Hursom så var det en del klipp som jag kände igen från minnet. Bla: Otis Reddings och Sam & Daves energiska uppträdande får mig att rysa när jag ser det och bilderna från Monterey Pop Festival. 200.000 pers var på plats på Monterey Pop och uppträdde gjorde bland annat: Simon and Garfunkel, The Animals, Canned Heat, Steve Miller Band, The Byrds, Jefferson Airplane, Booker T and The MG’s, Otis Redding, The Who, The Jimi Hendrix Experience, The Mamas & The Papas.
Jag har sett en del stora band och artister, men man blir lite sorgsen över dem man aldrig kommer att få uppleva live.
Listan kan göras lång, hjälp gärna till.
Om jag hade en tidsmaskin skulle jag se (ingen rangordning):
- Otis Redding och company från ovan nämda Staxturne.
- Monterey Pop Festival 1967
-
Elvis Presely
- Jimi Hendrix
- Led Zeppelin (Man kan ju se delar av dem, men Bonham är ju död så det är inte riktigt samma sak)
- Johnny Cash
- Woodstock (Fredrik har tipsat mig om en film om Woodstock, den måste ses.)
Hmm… Blev den så kort? Det var ju så hiiimla många jag tänkte på.
“Blod, Svett och Hockey” hette boken som Börje Salming skrev. Min bok heter “Blod, svett och postcykeln”. Sista veckan på semestern bestämde jag mig för att ta hand om min gamla postcykel. Jag köpte den någonstans i mitten av 90-talet av en kompis som jobbade på Posten för 300 spänn. Sedan dess har den stått ute på tomten hemma hos mina föräldrar och börjat rosta. Använde den någorlunda flitigt när jag väl bodde hemma, men de senaste 3-4 åren har den stått väldigt still.
Min tanke har alltid varit att jag skulle fixa till den. Slipa, måla och pimpa helt enkelt. Det tog några år, men som sagt på sista semesterveckan nämnde jag för M att jag kanske borde ta hand om den. En del jobb med stålborste, lite grundfärg och sedan en nattsvart lack. Kan inte ta så lång tid?
Nåja, turerna var långa, men nu står den äntligen hemma hos mig, svart som synden och coolare än en Yosemite “Cruiser” (rätta mig om jag har fel, men är det inte att krav att äga en Cruiser om man bor på Söder, typ Sofo?). Jag får plats med en platta öl och mina matkassar på pakethållaren fram, försök det med en Cruiser.
Via mymarkup.net hittade jag till ett Flickr-set där en person har fotat luncher han har ätit i personalrestaurangen hos Google. Ser väldigt gott ut och dessutom nyttigt. Google verkar ta hand om sina anställda, det syns inte minst på deras mini-pooler som de har på taket.
Snott från mymarkup.net.
Daniel Feldt
heter jag. Jobbar som chefredaktör på