Arbetsdagen har varit lång. Känns det som. Ögonen känns uttorkade och jag bara vill blunda i fyra veckor, typ. Jag kan inte se fram emot en fredagskväll mera. Lyssnar på Johnny Cash. Ska jag och M tar en middag hemma eller på Bröderna Olsson?
Jag sneglade på dig i smyg när du gjorde dig i ordning i morse. Du är vackrare än någonsin.
Då var det dags för denna veckas rapport. Har märkt att hur mycket jag än anstränger mig så blir det bara veckovis som jag skriver i denna blogg. Kanske ska jag sluta anstränga mig så blir det fler inlägg?
Är hemma från jobbet idag. M hade en förkylning med start i helgen som var. I tisdags kväll, klockan 20.41, fick jag känningar i halsen, igår var jag hemma från jobbet men jobbade hemmifrån. Idag är jag trött, seg och känner av febern. Så jag jobbar inte alls. Det är priset för att jag inte kan låta bli att pussa på M när hon är krasslig (men det är det värt!).
Indie-bandet “Clap your hands say yeah” har inget skivkontrakt. De har spelat in sin skiva själv, och säljer den själv. Många turer till postlådan blir det. Istället för att få 7 kronor per såld skiva som de flesta skivbolagsband får så tjänar de runt 60 kronor. De har redan sålt ca 17.000 skivor.
Skivan kan du köpa här. Vill du ha smakprov på skivan så hittar du det här: [in this home on ice] [upon this tidal wave of young blood] [over and over again]
Hittat via: [kottke.org] [prefixblog]
Tiden går snabbt när man har kul, eller rättare sagt: När man jobbar. Har inte hunnit med att blogga på en hel vecka. Var på god väg att blogga i måndags om att jag var på galapremiären av Kalle & Chokladfabriken med min vän Stefan i söndags. Lyckades dock inte få till illustrationen av Willy Wonka som jag såg den i huvudet och blogglusten dog ut. Tim Burton gjorde mig dock inte besviken. Som alltid när det gäller Tim så var allting väldigt snyggt och Johnny Depp var konstigare än någonsin. 7 Augustus Gloop av 10 möjliga får den.
Efter bion vandrade jag och Stefan till Kungsträdgården och satte oss i solen. Beställde in en folköl och en juniorburgare och njöt i enbart jeans och t-shirt. Sista gången för i år? Igår var det bara sju grader när vi var på aktivitet med jobbet. Inte jeans och t-shirt väder alltså.
Över till aktiviteten på jobbet. Igår så var vi på Winners Circle och körde fyrhjuling, stockcar (folkrace) och go-cart. Otroligt kul att få sladda omkring med en orange Volvo 142:a. Inga större olyckor skedde, det var min största rädsla. Att jag inte skulle överleva dagen. Av någon anledning hade jag fått för mig att fyrhjulingarna skulle vara någon X-Games-liknande gren med långa hopp och 140km/h. Det var dock väldigt harmlöst men riktigt kul. Se bilderna. Jag har några videosnuttar också, men Volvon ser otroligt långsam ut där. Den som i själva verket var 90 blåst i kurvorna ser på klippen ut som 25 km/h. Måste ha blivit något fel, att den går o slow-mo eller nått… Ja… Så måste det vara…
Ps. Jag vill ha en Svart iPod Nano. Dräggel.
Diskussionen om huruvida filmen är bättre än boken har jag alltid tyckt vara löjlig. Böcker och filmer går inte att jämmföra, och boken kommer alltid att vara bättre. Så är det bara. Eller har det någonsin kommit en film som är bättre än boken? Jag kan inte komma på någon.
Boken kommer alltid vara bättre. Så tänkte jag även inför Liftarens guide till galaxen. Jag hade inga som helst förväntningar på att filmen skulle vara bättre. Det går bara inte. Och så klart, filmen var inte bättre än boken. Filmen var helt ok, och den hade samma anda som boken. Så jag är nöjd. Min favorit, Valen, var ju med. Stackars val. Han och marken bliv ju vänner tillslut. Nära vänner.
Nja, jag är väl inte en gubbe. Är man 25 så kan man nog inte kalla sig gubbe. Men jag kände mig som en riktigt surgubbe igår. På vägen hem från jobbet med cykeln lyckades jag hamna bakom en kille i för stora byxor, keps lite snett på huvudet och en alldeles för liten cykel. En BMX. BMX:en var så pass liten att han inte kunde sitta ned och cykla. Så pass obekväm att trampa en längre sträcka var omöjligt. Han tog fem snabba tramp och gled sedan en liten bit. Glida vinglandes fram och tillbaka ska tilläggas. Att komma förbi på de smala cykelbanorna var inte att tänka på. Efter hela att legat bakom honom hela Götgatan och halva Skanstullsbron fick jag möjlighet att cykla om honom.
- DIN JÄVLA PAJAS!, skrek jag åt honom när jag cyklade förbi. Det kändes skönt. Men nu ser jag det framför mig, hur jag, om 40-50 år sitter i fönstret och glor ut på alla som går förbi och muttrar tyst för mig själv om att de är idioter allihopa.
Från SVD angående orkanen Katrinas förödelse i New Orleans:
“President George Bush har förutspått att återuppbyggnaden av området kommer att ta flera år.”
När fredagen kommer så har jag cyklat till och från jobbet varje dag denna vecka. 24.000 meter varje dag (Johanneshov till Frösunda och tillbaka). Upp klockan 06.00, smöra några mackor till frukost, packa väskan och sätta sig på cykeln. 07.30 är jag på jobbet, duschad och ombytt, smaskandes på frukosten framför datorn.
Färden hem tar alltid längre tid, ca 38 min mot 32 min till jobbet, då 4.000 andra personer ska sätta sig på sin cykel och cykla hem samtidigt. Det sköna med att cykla tidigt på morgonen är att det oftast är väldigt tomt på cyklar. Dessutom är vädret än så länge ganska bra även om det är lite kyligt om morgonen.
5 riktigt bra låtar att cykla till:
Elvis Presley må vara kungen, men att cykla till In the ghetto fungerar inte har jag märkt. Imorse hade jag Beastie Boys (nähä!) i spellistan och det fungerade mycket mycket bättre!
Daniel Feldt
heter jag. Jobbar som chefredaktör på
MovieZine
och diggar film så pass mycket att jag startade
Bloggywood.se
. Jag älskar funkisradhus, design och att arbeta med webb.