Nu ska allting stort och tungt vara färdiginhandlat och uppburet. Igår spenderade jag 1,5 timme med att bära 11 st gipskivor, en i taget, upp till vår lägenhet, 5 trappor. Kanske inte låter så mycket och så tungt, och det var lite det jag kände efter att burit upp första gipskivan två våningar. “Detta går ju galant! Jag är färdig på nolltid!”. Våning 4 så trodde jag att jag skulle svimma och armarna var stumma som stockar.
Det var sannerligen en fröjd att ta den sista skivan upp efter 1,5 timme slit och släp. De sista 4 skivorna var inte alls lika jobbiga som de fyra första. Men jag antar att jag bara var till halvt vid medvetande i slutet… ;-)
Nu står de dock och väntar på att få sättas upp på väggen. Väntan består av att vänta på elektrikern ska höra av sig. Han måste kolla med Fortum angående uppsäkringen av lägenheten. Om det funkar att köra 3 fas här. Gör det inte det, då vet jag faktiskt inte vad som händer.
Igår kväll kom pappa över och vi säkrade upp reglarna i taket med metallband. När slagborren gick för fullt, tillsammans med dammsugaren, så gick proppen i lägenheten. Ytterligare ett tecken att något måste göras åt elen.