Förra veckan lanserade vi på MovieZine vår lilla listmotor. Inom en snar framtid kommer den att bli en standard, en mätsticka för film. Jag är övertygad om det.
I skrivande stund är jag dock personligen missnöjd med listan. Visst är Terminator 2: Domedagen en bra rulle, men den bästa någonsin? Ich don’t think so.
S fort vi lanserar möjligheten att skapa dina egna listor så ska jag servera alla trogna läsare av denna blogg MIN topp 250. En annan mätsticka alltså.
Bloggywood har nu äntligen flyttat till sin nya server, tillsammans med MovieZine. Vi har dragit igång en Wordpress MU-installation och i samband med detta startades det även två bloggar till.
Sweet Spot handlar om prylar och hemmaio. Diggar du att glo på film hemma från soffan är detta bloggen för dig. Patrik, som jag lärt känna via Bloggywood, är den eminenta skribenten bakom Sweet Spot och jag kan inte tänka mig en mera passande person. Varje besök hemma hos Patrik har slutat med att man går därifrån och är mera prylgalen än innan. Sweet Spot är given (är kanske lite partisk, men den är fanken bra) i min RSS-läsare och borde vara det i din med.
Den andra bloggen är Bollywood Dreams. En blog som enbart handlar om indisk film. Den skrivs av min gamla kollega från Aftonbladet, Lisa Olsson, och det är samma sak där; det finns ingen mera passande person för denna uppgift. Hon är såld på indisk film (hon har t o m medverkat i en), och det är tur för mig, för jag kan inget och vill gärna lära mig mera.
Test av den nya kameran. Motivet är självklart. Råfilen är jättebra, medan den som du ser ovan via YouTube har en del hack i sig.
Igår besökte jag och Thomas Stockholms Stadion för att lyssna på Bruce Springsteen & The E Street Band. Det regnade, det var 5 plusgrader och det blåste. Men det var ändå varmt.
Min sjunde upplevelse av Springsteen och samma känsla består efter varje gång. Mannen kan leverera och sällan ser man någon som jobbar så mycket med publiken som bossen. Vi kan bara hoppas att han lyder skylten som han plockade upp från publiken och visade för hela stadion: “Don’t ever ever ever play in Sweden before midsummer again”. För vädret var under all kritik.
Allt är sig likt annars. Clarence “Big Man” Clemons är den man i hela världen som håller instrumentet saxofon vid liv och Nils Lofgren spelade sig till trans under “The Ghost of Tom Joad”.
Den stora skillnaden, förrutom Danny Federicis icke närvaro (RIP), var trummisen. Max Weinberg, som vanligtvis trummar i E Street, har ersatts av hans 18-åriga sån Jay Weinberg. Han var suveränt. Speciellt med tanke på att han bara trummat i fyra år. Äckel.
Bäst: Badlands, Cadillac Ranch, The Wrestler, Born to run, American Land, Glory Days och Dancing in the Dark.
Sämst: Svenskt väder så klart. Dessutom är allt från den nya skivan, förrutom The Wrestler, ganska trist.
Daniel Feldt
heter jag. Jobbar som chefredaktör på
MovieZine
och diggar film så pass mycket att jag startade
Bloggywood.se
. Jag älskar funkisradhus, design och att arbeta med webb. 