Jag har valt att begränsa mitt urval efter de svenska biodatumen, bara för att göra det någorlunda lätt för mig. Enklast att kolla upp vilka filmer som gått upp i Sverige under 2011 är så klart hos Moviezine.se. Det är denna lista som jag baserat mitt urval på.

Flera tankar slår mig när jag plöjer listan:

• Jag trodde jag skulle få det svårt att få ihop tio filmer
• Det visade sig att jag fick ihop ett 20-tal
• Många av de man i förhand trodde skulle ligga på en årslista hade jag helt glömt bort att jag sett
• På samma sätt så tror jag mig kunna byta ut 2-4 filmer eftersom det är flera filmer jag ännu inte sett som jag velat se

Anywho. Here goes. Eftersom jag inte orkar skriva en recension på varje film så gör jag en “max 140 tecken”-kommentar per film.

1. Super 8 (JJ Abrams) – Amblin-nostalgi (BMX:er!) blandat med lite Cloverfield. Svag mot slutet men ändå magi på något sätt. Välspelat.
2. Midnatt i Paris (Woody Allen) – Woody har en hög lägsta nivå och här är en av de bästa han gjort på 10 år. Mysig.
3. Black Swan (Darren Aronofsky) – Obehag och mörker med suverän musik från Mansell/Tchaikovsky. Portman = Suverän.
4. Exit Through the Gift Shop (Banksy) – Fascinerande inblick i street art-världen med skruvad huvudkaraktär.
5. Drive (Nicolas Winding Refn) – Jag svänger mellan “pretentiös”, “cool”, “väldigt pretentiös” och “proppfull av stämning”. Foto och soundtrack = Topp!
6. The Fighter (David O Russel) – Bale. Man vill bara slå honom. Hårt. Karaktären alltså. Välspelat så klart.
7. Attack the Block (Joe Cornish) – Stark debut från britten Cornish. Svårt att tro att det är en debut. Så snygg, så välgjord.
8. The Kings Speech (Tom Hooper) – Sällan har ett radiotal varit så spännande.
9. Rise of the Planets of the Apes (Rupert Wyatt) – En av årets överraskningar, vilket man aldrig trodde.
10. Winters Bone (Debra Granik) – White trash när de är som värst. John Hawkes är stenhård.

Börjar på mitt nya arbete den 1:a september, direkt efter pappaledigheten.

Det höll kanske en månad; blev inte mer än 20-30 bilder i min iPhone. Det var svårt att komma ihåg att göra det.

Nu finns dock appen “Everyday” till din iPhone och räkna med att “En bild om dagen”-projekt nu kommer att stå som spön i backen.

Tänker själv hoppa på trenden. Men när jag tagit första bilden på mig själv så inser jag att det egentligen är ganska ointressant för min egen del. Nej, istället blir det Ove som får agera modell. En mycket större förändring kommer att ske hos honom nu den närmsta tiden och det blir mycket roligare att följa!

Apple-affärerna fortsatte att hålla öppet för allmänheten. Laddstationer för telefoner/plattor/dator sattes upp, utställningsdatorerna sände nyheter via Ustream och Apple-anställda och familj erbjöds övernattning och mat i affären. Apple garanterade även betalning för transport och ev. hotell för dem som ville/behövde bege sig hem.

Because the trains and phones were down, almost everyone who worked in Tokyo was stranded deep in the city. All the hotels were booked, the roads were jammed, so hundreds of people were instantly homeless. Apple told all of their staff – Retail AND Corporate – that they could go sleep at the Apple stores. The Senior managers at the stores had been notified earlier and unbeknownst to us, had gone out to stock up on food and drinks after the very first quake hit.

This was a godsend because by 11pm (118 aftershocks later) all food and drinks were sold out at every store within walking distance. And when I say walking distance, I mean 3-4 hours of walking distance. (Tokyo is a big city.)

Läs hela brevet hos Kevin Rose.

Ove Feldt, 1 år idag. Grattis junior!

Jo jo. Häftigt, jobbigt, oroligt, tårar, klapp och fumlig omfamning. Hela upplevelsen går inte att sätta ord på ännu. Vi födde på Södersjukhuset och det fanns inget att klaga på bemötande och omhändertagande. Så trevligt, tryggt och säkert.

Nu är vi hemma efter BB och Ove spenderar sina första timmar i sitt hem. När jag slår upp datorn så ser jag att den senaste googlingen är “tecken på att förlossningen startat”. Nu är vi hemma igen efter och den googlingen ersätts nu med “hur väcker man en bebis”. Han har sovit sjukt länge idag efter en första dos med riktig bröstmjölk. Hoppas bara att vi slipper googla “mjölkstockning”.

Nu ska jag tömma kameran på bilder och filmer. Allt hamnar så klart på Oves egna hemsida!

Fjärde dagen över datumet börjar idag och det känns som fyra veckor. Välkommen ut. Typ nu. Skulle passa fint.

Tack gode gud för fredag och ikväll är det fredagsmys. Pappa Daniel tänkte även försöka sig på att göra en egen bearnaise. Ahum.

Lyssnar på The Clash – Live at Shea Stadium (som är helt guld) på Spotify och inser att jag inte spelat någon The Clash alls för den kommande sonen. Bättring på det.

När det kommer till den skivan. Wow. Med hörlurar och hög volym så är det som om man var där. Kolla bilden och lyssna på Guns of Brixton. Vilka trummor, vilken basgång.

Jag köpte ett par jeans på Weekday. Varje plagg jag köper nu så tänker jag tanken: Detta är det sista plagget jag köper innan jag blir farsa. Sedan är det slut med klädköpandet för knodden kommer att kosta för mycket och “shopping sprees” är bara att glömma när man har barn.

Så tänkte jag även inför köpet av min Playstation 3. Hm, vad mer behöver jag innan det är dags egentligen?

Igår hade vi en blivande mamma och ett färskt föräldrapar på besök. Det var tacobonanza tack vare presentcheckar på Santa Maria. Eftersom Stefan och Anna-Maria var på besök så betyder det även att Anna-Klara var på besök.

Detta är det som kallas hjärteknirp:

Lite mer än två veckor kvar nu. Kom någon gång nu då!