Daniel Feldt » Cykla

Det är tufft med hjälm

Daniel — Wed, 27 May 2009 06:44:10 +0000

Jag cyklar till jobbet. Det är jättehärligt. Speciellt när man cyklar genom den otroligt vackra Skogskyrkogården. Idag var det dock inte riktigt lika kul, det blåser något grymt där ute.

Det blåser så mycket att när jag gled nedför en backe så stannade(!) jag av motvinden. Störtlöljligt.

Hursom så är det skönt. Och ja, jag har hjälm. Det är tufft med hjälm.

Aningens trött och mustaschen är kvar

Daniel — Tue, 20 Jun 2006 14:01:31 +0000

Det har varit en hel del snabba puckar på jobbet. Lägg därtill den dagliga cyklingen så känner jag mig både fysiskt och psykiskt trött. Även om det har varit mycket på jobbet ett tag så är det väldigt kul på jobbet. Vi gjorde en större uppdatering av Passagen Blogg och jag är riktigt nöjd med den. Mycket är tack vare Fredrik som dragit ett stor lass. Fredrik har förresten gått och vunnit en resa till Kalifornien. Vin lär drickas…

Ikväll blir det grillning med bästa kompisarna och titta på Sverige – England. En kall öl i handen och myket skratt är det jag hoppas på. Ska bli riktigt kul att träffa Thomas och Stefan då det var ett tag sedan.

Förresten så odlar jag VM-Mustasch. Det ser faan inte klokt ut. Men jag ska hålla ut ett tag till.

Dagens tid på cykeln: 29min 24s (nytt rekord)

I’m ba-ack!

Daniel — Fri, 21 Apr 2006 13:04:58 +0000

Javisst! Jag är tillbaka för att skapa oreda i sthlms cykeltrafik. Idag, på denna väldigt vackra morgon, tog jag cykelpremiären för i år. Från hemmet med destination jobbet så begav jag mig på min för säsongen nyservade cykel. Sprillans slicksdäck skapade fantastiskt bra glid, men efter ca 20 minuter cykling och Torsgatan avklarade så lät jag som en gammal rökare. Rosslig värre. Och jag röker inte ens!

Det tog i alla fall ca 40 minuter effektiv tid att cykla, med dusch och ombyte så tog det längre tid än när jag åker kommunalt. Men men, jag kommer att fila på den tiden hoppas jag.

Tour de Sthlm

Daniel — Thu, 06 Oct 2005 07:51:48 +0000

Jag har tidigare skrivit om att jag cyklar till jobbet. Igår cyklade jag igen, för första gången på 2-3 veckor då jag har varit lite krasslig (och lat). Fredrik har bloggat om sina rutiner och att man oftast stöter på samma människor på vägen till jobbet. Det kan du läsa här. Alla har vi väl lagt märket till att vi stöter på samma människor varje dag när vi beger oss till jobbet/skolan osv. Har tänkt ganska länge att jag ska blogga om just detta men har aldrig tagit tag i det. Men efter att ha återupptagit cyklingen efter tre veckors paus och stött på samma människor igen så var jag ju bara tvungen. Har dessa människor saknat mig? Har de undrat vart personen med en knarrande cykel och slem i mungiporna tagit vägen?

Här är min morgon rutin:
06:15 Går upp, gör mackor, gäspar, klappar lite på M som är varm och mjuk.

06:32 Sätter mig på cykeln.

06:48 Stannar vid rödljusen och kollar på klockan vid LO-borgen

06:52 Möter “Killen-med-munkjacka-med-huvan-uppe” på Torsgatan. Lite Rocky-varning på honom. Men ambitiöst att springa varje morgon.

06:58 Möter “Den-30åriga-kvinnan-med-trenchcoat” på St Eriksgatan. Oftast har hon en turkos schal.

07:02 Möter “Mannen-med-två-oerhört-gulliga-cavalier-king-charles-hundar”. Hundarna ser alltid glada ut och jag blir precis lika glad när jag rundar hörnet och ser dem.

07:10 Framme på jobbet.

Surgubben & pajasen

Daniel — Fri, 02 Sep 2005 11:13:31 +0000

Nja, jag är väl inte en gubbe. Är man 25 så kan man nog inte kalla sig gubbe. Men jag kände mig som en riktigt surgubbe igår. På vägen hem från jobbet med cykeln lyckades jag hamna bakom en kille i för stora byxor, keps lite snett på huvudet och en alldeles för liten cykel. En BMX. BMX:en var så pass liten att han inte kunde sitta ned och cykla. Så pass obekväm att trampa en längre sträcka var omöjligt. Han tog fem snabba tramp och gled sedan en liten bit. Glida vinglandes fram och tillbaka ska tilläggas. Att komma förbi på de smala cykelbanorna var inte att tänka på. Efter hela att legat bakom honom hela Götgatan och halva Skanstullsbron fick jag möjlighet att cykla om honom.

- DIN JÄVLA PAJAS!, skrek jag åt honom när jag cyklade förbi. Det kändes skönt. Men nu ser jag det framför mig, hur jag, om 40-50 år sitter i fönstret och glor ut på alla som går förbi och muttrar tyst för mig själv om att de är idioter allihopa.

När kan man titulera sig hurtbulle?

Daniel — Thu, 01 Sep 2005 12:31:01 +0000

När fredagen kommer så har jag cyklat till och från jobbet varje dag denna vecka. 24.000 meter varje dag (Johanneshov till Frösunda och tillbaka). Upp klockan 06.00, smöra några mackor till frukost, packa väskan och sätta sig på cykeln. 07.30 är jag på jobbet, duschad och ombytt, smaskandes på frukosten framför datorn.

Färden hem tar alltid längre tid, ca 38 min mot 32 min till jobbet, då 4.000 andra personer ska sätta sig på sin cykel och cykla hem samtidigt. Det sköna med att cykla tidigt på morgonen är att det oftast är väldigt tomt på cyklar. Dessutom är vädret än så länge ganska bra även om det är lite kyligt om morgonen.

5 riktigt bra låtar att cykla till:

Alive – Beastie Boys
Root Down – Beastie Boys
Sure Shot – Beastie Boys
Sabotage – Beastie Boys
Shadrach – Beastie Boys

Elvis Presley må vara kungen, men att cykla till In the ghetto fungerar inte har jag märkt. Imorse hade jag Beastie Boys (nähä!) i spellistan och det fungerade mycket mycket bättre!

Vardagsmotion

Daniel — Thu, 25 Aug 2005 10:20:54 +0000

Innan sommaren hade jag för vana att jogga några gånger i veckan. Rundan var runt Årstaviken och hem, blev väl strax under en mil varje gång. Försökte hålla så att det blev två gånger i veckan. Ibland blev det en gång i veckan och någon vecka tre gånger. Detta fungerade väldigt bra och jag märkte att både jag och min stackars kropp mådde bra av det. Jag har väl aldrig varit särskilt “fit” men tanken på att bli “fit” såddes. :-)

Detta fungerade så klart fram till semestern i juni. Då åkte jag och M till Kreta och slappade i en vecka. Sedan kom vi hem, jag fortsatte att slappa ett tag med joggadet och jobbade som vanligt innan jag skulle på semester igen (Min semester var 1+3 veckor. 1 vecka i juni och 3 i slutet av juli, början av augusti.). Sista veckan innan andra delen av semestern gav jag mig ut och sprang igen, “- Inget mer degandes!” tänkte jag… Efter ca 50 minuter på rundan så började jag få riktigt ont i knät. Var egentligen bara 10 minuter hem om jag fortsatte springa, vilket jag gjorde, men det funkade inte alls särskilt länge så jag promenderade resten av vägen hem. Kraften i knät var som bortblåst. Dagen efter kunde jag inte gå i trappor eller i uppför- och nedförsbackar. Detta höll i sig i ca en vecka och sedan kunde jag gå (någorlunda) normalt i trappor. Vilade i ca 3 veckor efter den rundan, ville ge knät en ordentlig chans att vila upp sig.

Dags för test nr 2. Ca 3-4 veckor efter den första rundan med det onda knät gav jag mig ut på en testrunda för att se om knät skulle hålla. Efter va 10 minuter var jag tvungen att vända hemmåt gåendes så knät inte alls höll. Nu har jag vilat i ca 3 veckor. Känner mig osäker på om jag ska ge det ett test till. Har istället börjat cykla till jobbet (igår var första gången) och det kändes riktigt bra. Skönt att slänga in motionen i de dagliga rutinerna då jag tycker att träningen annars tar för mycket tid av min fritid. Får se om cyklingen håller i sig!