Idag postade jag ett inlägg som har legat i mina tankar ungefär sedan jag började på Aftonbladet. Tyvärr lyckades jag inte få ändan ur och DN hann köra ett liknande upplägg. Du kan hur som helst läsa mitt inlägg om mikrobloggande här.

Det stannar dock alltid som en tanke. En pockande tanke att jag borde göra det oftare. Jag har stora planer för min egna lilla domän. Dels ska jag blogga ofta och säga smarta saker, dels vill jag visa upp vilka böcker jag läser förnärvarande och vilka jag har läst, vilken musik jag lyssnar på, vilka vänner jag träffar och mina dagar med min vackra fru.

Det verkar bara som att det stannar vid planer.

Jag har planer på att göra den vackraste designen någonsin på denna blogg, en design som jag kommer att vara nöjd med för evigt. Jag har planer på att få färdigt den där portfolio-sidan där jag visar upp den design jag faktiskt har skapat de senaste nio (9!) åren i branschen.

När det kommer till det personliga bloggandet så är det faktiskt bara Jaiku som jag använder regelbundet. Och dagar som idag, när Jaiku har underhåll och håller stängt, känns aningens tomma. Microbloggandet passar mig på det personliga planet. Bloggywood tar upp den lilla extratid som jag tar mig för bloggande.

Facebook använder jag också ganska ofta. Eller. Jag använder mig Facebook enbart för statusmeddelanden som håller koll på vad mina vänner gör. Och ärligt talat, använder man verkligen Facebook för något annat än nyhetsfeeden? Efter den första månaden, då man gjorde ALLT på Facebook, så är det bara nyhetsfeeden som är den intressanta.

Så. Vill du ha koll på mig och allt som jag egentligen vill skriva och berätta om här på min domän, ta en titt på:

• Jaiku
• Facebook
• Last.fm
• Flickr
• Shared Items, Google Reader

Snart hoppas jag göra verklighet av mina planer. Då kommer det att uppdateras mycket oftare här. Nu har jag lyckats bli av med den pockande tanken.

Väl hemma från vår roadtrip så låg en iPhone och väntade på mig, förpackad i FedEx-kartong. Det blev en snabb uppackning kan jag säga. Eftersom telefonen är låst till den amerikanska operatören AT&T så använde jag mig av iFun.ses guide kring upplåsning av en ny iPhone. Det hela tog ungefär 30 minuter och fungerade helt smärtfritt. Med hjälp av AppTapp (AppTapp är fantastiskt! Tack alla ihärdiga hackare) så kör jag nu en hel del tredjepartsprogram på telefonen:

• Juhu – En jaikuklient
• Pushr – En Flickrklient som pushar upp bilder från iPhonen till mitt Flickr-konto
• Sudoku -Spel
• Navizon – En “fejk GPS” med hjälp av mobilmaster och WiFi.

Men, livet kretsar inte enbart kring iPhone. Svårt att tro det, jag vet… Igår körde vi riktig amerikansk minigolf med väderkvarnar, vattenhinder och mycket mer. Roligt roligt! Jag vann då inte utan måste skylla på att jag är materialspelare. Klubborna eliminierar all skicklighet som man redan har i kroppen och allting går ut på tur. En tur som jag inte hade igår. ;-)

Bilder finns en drös på mitt Flickr-konto. Courtesy of my iPhone (thihi). När det gäller livet med iPhone så är det inte bara rosendans. Det stod i stjärnorna att det alltid händer. För vissa tar det 16 veckor. För andra kanske det tar 16 månader eller 16 dagar. För min del tog det 16 timmar. Efter 16 timmar i min ägo tappade jag iPhonen i marken, rakt ned i betongen. Jag vet att ni nu har en klump i magen, jag har det. Resultatet av min klumpighet: Skärmen sprack.

Tack och lov fungerar den fortfarande och sprickan syns endast när man vinklar telefonen. Jag ser den dock ständigt och påminns om min enorma klumpighet.

Till kvällen igår åkte vi till Desert Ridge som är ett utomhusköpcentra med massaor av restauranger. Vi käkade en fantastisk thaimiddag på Malees och vandrade runt bland affärerna i den sköna och varma kvällsluften.