Igår besökte jag och Thomas Stockholms Stadion för att lyssna på Bruce Springsteen & The E Street Band. Det regnade, det var 5 plusgrader och det blåste. Men det var ändå varmt.

Min sjunde upplevelse av Springsteen och samma känsla består efter varje gång. Mannen kan leverera och sällan ser man någon som jobbar så mycket med publiken som bossen. Vi kan bara hoppas att han lyder skylten som han plockade upp från publiken och visade för hela stadion: “Don’t ever ever ever play in Sweden before midsummer again”. För vädret var under all kritik.

Allt är sig likt annars. Clarence “Big Man” Clemons är den man i hela världen som håller instrumentet saxofon vid liv och Nils Lofgren spelade sig till trans under “The Ghost of Tom Joad”.

Den stora skillnaden, förrutom Danny Federicis icke närvaro (RIP), var trummisen. Max Weinberg, som vanligtvis trummar i E Street, har ersatts av hans 18-åriga sån Jay Weinberg. Han var suveränt. Speciellt med tanke på att han bara trummat i fyra år. Äckel.

Bäst: Badlands, Cadillac Ranch, The Wrestler, Born to run, American Land, Glory Days och Dancing in the Dark.

Sämst: Svenskt väder så klart. Dessutom är allt från den nya skivan, förrutom The Wrestler, ganska trist.

Igår var det då alltså dags att äntligen få se Bruce Springsteen & The E Street Band igen. Senaste jag såg dem i denna uppställning var 2002 på The Rising-turnén. Den konserten ligger förnärvarande på andra plats (kanske t.o.m. delad förstaplats) i min lista på 10-i-topp-konserter. Så peppen var stor för kvällen.

Visst var det bra, jag är verkligen nöjd med konserten. Men det är såå stor skillnad på när Bruce kör låtar från nya skivan och gamla låtar. Radio Nowhere och A Long Walk Home från den senaste skivan fungerar bra, speciellt första singeln Radio Nowhere som öppnar konserten. Men sömnpillret Devils arcade och ett antal till drar ned hela konserten från fantastisk till helt okej (ett starkt okej).

Aftonbladet överdriver något och DN skriver att konserten var mycket reko.

Det Bossen gör bra är enkelheten. Scenen är enkel och ljuset är enkel. Det är rock. Max Weinberg var som alltid tight i sitt trummande och när väl Badlands och Dancing in the Dark spelades så kokade Globen och man ville stoppa tiden.

Här är spellistan:

• Radio nowhere
• No surrender
• Lonesome day
• Gypsy rider
• Magic
• Reason to believe
• Candy’s room
• She’s the one
• Livin’ in the future
• The promised land
• I’ll work for your love
• The river
• Working on the highway
• Devil’s arcade
• The rising
• Last to die
• Long walk home
• Badlands

Extranummer

• Girl’s in their summer clothes
• Jungleland
• Born to run
• Dancing in the dark
• American land
• Santa Claus is coming to town

En låtlista och konsert som man dock hade kunnat döda för (nej, egentligen inte, men du vet…) är den Led Zeppelin drog av i sin återföreningskonsert i London.

• Good times, bad times
• Ramble on
• Black dog
• In my time of dying
• For your life
• Trampled under foot
• Nobody’s fault but mine
• No quarter
• Since I’ve been loving you
• Dazed and confused
• Stairway to heaven
• The song remains the same
• Misty mountain hop
• Kashmir

Extranummer

• Whole lotta love
• Rock and roll

Jag lyckades! Efter att ha hängt på Ticnet i två timmar och fått ett antal Page cannot be displayed och fått börja om mitt köande så fick jag tag på två stycken sittplatsbiljetter till Bruce Springsteen & the E Street Band på Ullevi den 4:e juli. Då kan jag äntligen checka av “Sommarkonsert (gärna Ullevi) med Bruce & E Street” från min “måste-lista”. Lycka!

Oh. By the way. Jag ser honom även nu på måndag, i Globen. Lycka!

Igår var det kökspremiär med en riktig bjudning. Hela familjen kom hem till mig och Maria för att avnjuta lite mat, vin och öl innan vi alla promenderade ca två minuter bort till Globen. Förrutom mat, vin och öl så avnjöt vi Bruce Springsteen & the Seeger Sessions Band vilket gjorde kvällen till en riktig höjdare.

Det finns inte mågna artister som Bruce Springsteen. Energin som han och bandet levererar denna kväll kan man nästan ta på och han slänger huvudstupa in i olika stilar under hela konserten. Lite rock i Long Time Coming, en av mina favoriter för kvällen, lite irländskt i The River och en hel del amerikansk gungig folkmusik. Det är andra gången på ett halvår som jag ser honom med Seeger Sessions Band och denna konsert var nästan lika bra som den i maj.  Inget går upp mot första gången, så därför rankar jag den tidigare konserten lite högre.

Nu är det bara att vänta på en ny skiva av Springsteen och gärna en turné med E-Street Band. The Rising-turnén med E-Street som jag såg i oktober 2002, med feber i kroppen, var även den fantastisk. En av de bästa konserterna jag sett någonsin.

Filmade en kort snutt med kameran under My Oklahoma Home:

Låtlistan:
Atlantic City
John Henry
Old Dan Tucker
Further on (Up the road)
Jesse James
O Mary don’t you weep
Growin’ Up
Jesus was an only son
Erie Canal
My Oklahoma home
Love of the common people
The ghost of Tom Joad
Mrs McGrath
How can a poor man stand such times and live?
Jacob’s ladder
Long time comin’
Open all night
Pay me my money down

Extranummer:
The River
You can look (But you better not touch)
When the saints go marching in
This little light of mine
American land